Min julafton

Idag är det dagen före julafton.

Jag vaknar på julaftonsmorgonen, känner doften av julbröd och risgrynsgröt. När jag tittar ut genom fönstret ligger snön som ett vitt täcke på marken och snöflingor faller. 
Jag kommer ner till köket, frukosten står framme på bordet och bara några ljus är tända. Länge sitter vi där, hela familjen. 
När jag går in i vardagsrummet är granen det första jag ser, sen skålen med nötter, julgodis och pepparkakor. Julmusiken är på på högsta volym och julkänslan bara rusar in i kroppen. 
Jag sätter mig i fåtöljen. Brasan är tänd. Utanför springer barn med sina pulkor påväg till Slottsskogen. 
Snön faller än och en snögubbe står och tittar på mig genom fönstret med sina steniga, men ändå livfulla ögon.

Kalle Anka börjar och sofforna är fulla. Även fast jag har sett Kalle Anka på julafton 17 gånger så är jag ändå alltid lika förväntansfull. 
Ljusen är tända. Röda dukar ligger fint på borden och mamma står i och lagar mat. Efter Kalle Anka kommer släkten in genom dörren. De har med sig paket, mat och framför allt julglädje. Maten står på bordet och väntar på att bli uppäten. 
Sill, potatis, kötbullar, rödbetssallad, lax och jansson. Vi äter och äter och äter och tillslut sitter alla tjocka som potatisar och väntar på att Tomten ska komma.

Morbror Jonas är lite rastlös och bestämmer sig för att gå och köpa tidningen. Några minuter efter att han har gått så tittar vi ut genom fönstret och ser en röd, lysande sak närma sig. När den kommer närmre ser vi att det är Tomten med en lykta och en stor säck hängandes över ryggen. Renarna har han parkerat på Älvsborgsbron. 

Alla skyndar sig till sofforna och hälsar Tomten välkommen in. Han säger det som han alltid brukar säga: "Ho, ho, ho! Finns det några snälla barn här?". Ingen är så pigg på att svara, förutom mormor som skriker: "Ja!", som sedan fnittrar lite och tycker att det var lite pinsamt att hon var den enda som svarade. 
Tomten fortsätter glatt och börjar läsa rim och dela ut paketen. Efter varje rim ska alla gissa vad det är för något. Vissa gissar helt åt pipsvängen, en del gissar helt rätt och andra gissa inte alls. 
Vi sitter säkert där en timme eller två. Det tar lite tid att dela ut sjuttioelva julklappar. Men det gör inget för mig. Jag tycker att det är mysigt att sitta där så länge, även om rumpan somnar. Det hör liksom till julen.
Medan Tomten fortsätter att dela ut julklappar sitter någon och knäcker nötter, någon trallar en julsång lite för sig själv, någon får inte upp snöret på sitt paket, men ingen undrar varför morbror Jonas inte kommer tillbaka. 
Tomten delar ut det sista paketet. Vissa (mamma) tar en djup och glad "ja-äntligen-är-det-slut"-suck och andra är ledsna att det tog slut så snabbt. Tomten tar sin tomma säck och skägget åker nästan av när det fastnar i dörrkarmen på väg ut. Alla skriker glatt hejdå till Tomten och efter några minuter kommer morbror Jonas tillbaka med en gammal tidning i handen. När han kommer in säger han förvånat: "Har jag missat nåt?" och alla skrattar lite smått för att sedan återvända till sina julklappar. 

Resten av kvällen sitter vi och spelar olika spel och äter så mycket av mormors pepparkakor och hembakade godis så att vi nästan spricker. 
Dagen börjar närma sig sitt slut och alla går hem. Jag går och lägger mig mätt och glad som aldrig förr och det sista jag tänker är "Vilken God Jul!"



Publicerat i
#1 / / Hilda:

Hohoho... blev det så?

Vi hade åtminståne snö :), men ingen tomte och ingen gran, mej gjorde det inte så mycket, det var mysigt ändå :9