alla vägar bär till Rom.

 
Vad som är så bra med Rom: det ät- och drickbara - pizza, pasta, viner, öl, ostar, glassar, kaffe och så vidare, vädret - att man kan sitta på en takterass både morgon och kväll största delen av året utan att frysa, de musikfyllda torget - med gatumusikanter som spelar fint när man antingen bara passerar ett torg eller sitter och äter en god middag, att man lätt kan promenera - överallt, längst floden Tevere, i mysiga gränder med kullersten, från torg till torg, människorna - så livfullaoch trevliga, det antika - vart man än går finns en ny byggnad att upptäcka, målning att se eller gata att gå på. Det fina tar liksom aldrig slut. Rom är den oändliga staden.

förlorad värld.

Foto: Jag. Florens 2011.
 
Jag lever ofta kvar i det förflutna. Händelser och tidpunkter som har varit bra i mitt liv håller jag gärna fast vid och vill uppleva igen, för att jag är rädd att inget lika bra ska komma. Jag saknar ofta saker, människor och stunder. Förmågan att minnas kan vara det finaste vi människor har tycker jag. Jag bläddrar ofta tillbaka i min minnesbok för att komma ihåg, blundar och låtsas som att jag befinner mig i det jag minns. Men jag måste nog lära mig, att minnen är inget man kan återuppleva. Det går helt enkelt inte. Jag måste lära mig att blicka framåt, att längta efter saker istället för att sakna. Det som har varit, det finns alltid kvar i min minnesfyllda bok. Och jag får väl vara glad över att den boken är så tjock och jag får istället försök fylla den ännu mer.

gammalt och somrigt.


 
Här kom mina iphonefoton från Way Out West i somras. Vill tillbaka lite.