ett farväl.
Jag ska ta farväl av mitt 18-åriga år, eftersom jag fyller 19 imorgon. Känns inte.
Igår hade vi avskedsfest för min belgiska vän Lotta, som på fredag lämnar Sverige. Idag tog jag farväl av henne. Fast inte ett riktigt farväl. Jag ville inte gråta. Lotta sa "Varför måste vi säga hejdå? Varför kan vi inte bara säga. Vi ses! Vi ses imorgon!" Så det gjorde vi. Vi kramades, en kort stund och sa "Hejdå, vi ses imorgon!".
Ses vi imorgon? Jag hoppas det. Jag ska försöka hitta en ledig stund på min nittonde födelsedag för att säga hejdå till Lotta. Jag har verkligen inte insett att hon ska åka. Det kommer kännas konstigt att inte kunna ringa henne när som helst och planera picknick i Slottsskogen, filmkvällar och utekvällar på Andra Långgatan. Det kommer att kännas konstigt.
Det kommer att kännas tomt.
Tomt.
Jag vill inte.
